Mail från min syster

Det här ska handla om mail som skickats av min syster Maggan om mig och saker hon påstår och undrar över. Det hela kommer att vara i lite olika ordning för att tydliggöra hur hon agerar. Alla fetmarkeringar är förstås mina för att markera sånt jag finner extra intressant. Även en del mail från mig och Gunnar kommer vara med för att visa vad hon vet och vad hon låtsas inte veta. Först ett mail där hon målar upp sig som offret, jag som någon slags problematisk galning där hon låtsas ha glömt bort varför jag och Gunnar har noll förtroende för henne i dagsläget:

.

För att vi ska kunna få det här att praktiskt och smidigt att fungera eftersom vi nu måste göra allt tillsammans så vore det väl klokt om vi satte oss ner och pratade igenom saker. Allt från hur vi enklast gör med att betala räkningar till att skriva avtal, men också på hur vi ska komma vidare i den här infekterade soppan vi hamnat i. Jag förstår att Bittan mår väldigt dåligt psykiskt av allt hemskt som hänt runt henne och jag hoppas verkligen att hon kan få hjälp för det. I början blev jag arg och sårad av hennes falska anklagelser, men jag inser att det inte är någon idé. Nu blir jag mest bara ledsen, inte minst för att den här konfliken är så onödig. Hoppas du som har hennes förtroende kan vara det stöd hon behöver.

Det är kanske bra om vi blir färre som ska resonera om saker och att vi kan ta mer muntligt. Det är så väldigt enkelt att tolka saker i mail med en helt annan mening än avsändaren tänkte och så blir det missuppfattningar. Skulle du kunna ha möjlighet att vi rings vid exempelvis i morgon kväll?

Eftersom jag inte kan tolka den här utvecklingen på annat sätt än att du och Bittan misstrott mig på något sätt så vill jag också gärna veta anledningen till detta – vad det är ni tror jag gjort fel så att vi kan lägga detta bakom oss.

.

Hon skriver alltså att hon vill veta anledningen varför vi förlorat förtroendet för henne. Hon låtsas som om hela bråket om det försvunna avtalet aldrig hänt. Det avtal hon visade för mig och sen påstår aldrig visat för mig. Jag vet inte varför hon visade det för mig och än mindre varför hon nu påstår att den händelsen aldrig hänt. Antar att i hennes värld blir något sant bara man upprepar det tillräckligt många gånger. Här är ett äldre mail (se bloggen ”Manipulationen och psykopaten”) där hon vet mycket väl varför vi inte kommer överens:

.

Ang diskussionen så kan jag som sagt nu inte hitta det berömda dokumentet (såg du det i höstas så var det i så fall pappas kopia du såg, Birgitta, men var skulle det vara nu? Ingen annan jag frågat såg det då, men vi talade om saken). Ni kan dock kolla med mamma som var med när det begav sig att det skrevs och som ju i ärendet är helt oberoende.
Skulle uppskatta om vi kunde komma överens och avsluta den här diskussionen så att jag kan gå vidare med nästa steg kring diskussion med lantmäteriet om avstyckning.

.

Det här en månad gammalt där hon alltså vet att hennes avtal är försvunnet. Hennes kopia har hon slarvat bort och pappas kopia, som hon visade mig två dagar efter pappa dött, har hon också nu lagt beslag på. Det stämmer alltså att jag såg pappas kopia och kanske man kan säga att vi typ talade om avtalet en aning medan jag läste det. Däremot stämmer det inte att ingen såg mig läsa det. Och mig veterligen har ingen annan läst det utom pappa och Maggan. Det här var Gunnars svar på det Maggan skriver ovan:

.

Jag tycker så här: Vi måste se vad pappa ville, allt annat är respektlöst mot pappa. Vi måste som jag
och Birgitta insisterar respektera ingångna avtal
. Känslomässigt skulle jag annars mycket väl kunna dra ett streck den dag pappa dog, och säga att vi tar det från där. Men pappa hade en tanke, för han hade skrivit ned ett  avtal. Så då måste vi hedra det.

.

Birger har erkänt att han aldrig fått läsa hennes avtal, men om du läser bloggen ”Manipulationen och psykopaten” kan du se att han är väldigt intensiv i sitt försvarande av Maggans rätt att hemlighålla innehållet. Vi vet nu att det även finns ett avtal på hans stuga, som säger att han skulle ha betalt all el själv för stugan i alla år och det har han inte gjort. Det rör sig troligen om 12 000 kr om året de senaste åren och lite mindre de första åren. Det avtalet kan ju Maggan också plockat på sig den där helgen efter pappas död som hon ensam rotade runt bland hans saker. Och då kanske det inte bara är odödlig lojalitet och kärlek till henne som får Birger att bete sig som ett hysteriskt gatufnask mot mig varje gång jag tycker vi ska lägga alla papper på bordet och vara raka och ärliga. Han blir överdrivet rabiat och projicerar varje gång saker han gör på mig. Som när han ville omvärdera en bil vi redan tagit över och menade att det var jag som ville omvärdera. Eller när han säger att vi måste hålla avtal medan han vill hemlighålla alla avtal så vi andra inte har en aning om vad som gäller. Här är ett typiskt svar man får ifrån honom när man tar upp avtalet:

.

SKICKA INGA FLER FÖROLÄMPANDE MAIL TILL MIG.

.
Det här aggressiva mailet i versaler fick jag som svar på nedan mail. Så att han blir helt knäpp varje gång jag nämner ordet ”avtal” har vi lagt märke till. Maggan och morsan har väl knappast märkt det, utan nu fick jag ett nytt mail ifrån Maggan att hon minsann kände sig mobbad också, när jag svarat på Birgers mail om demokrati, att det är diktatur när någon tystar andra med skrik och mobbning. Som i svaret ovan. Oerhört projicerande och aggressivt och defintivt som enda mål att tysta mig för gott. Dessa mail han skickar är så fyllda av hat att jag känner att han vill döda mig, så det är minst sagt obehagligt. Känner en ung mamma i Markaryd som är så rädd för honom att hon fruktar för sitt liv bara hon ser honom. Hon darrar i hela kroppen bara hon tänker på honom, så mycket har han hotat och skrämt henne. Vad är det för sjuk bror jag har? Här är mailet från mig som han svarade sådär ursinnigt på:
.
Alldeles riktigt Gunnar att du kom in när jag läste avtalet. Någon soffa och säng i samband med snack om ett avtal har aldrig skett då jag såg och hörde om avtalet där och då för första gången i mitt liv.
Något annat är inte möjligt än att vi följer de avtal som finns så om någon vill intyga hit eller dit spelar ingen roll. Då 3-vångavtalet fanns tillgängligt efter pappas död och sedan inte gått att uppbringa får vi följa gängse arvsregler, dvs dagsvärdet-1/4 är stugans värde för den som vill lösa ut den. Och då vad en riktig stugvärdering kommer fram till och inget annat. Dyker avtalet upp gäller det.

.

Deras trumfkort är förstås vår mamma, som i hela sitt liv alltid satt dem främst. Det låter fånigt att skriva så, men mammor som låter misshandla fysiskt och psykiskt två barn och aldrig kröker ett finger eller skäller på två andra är inte särskilt opartiska. T o m Maggan själv erkände hennes totala partiskhet 1996, när hon var aningen mer normal om än dock lika mycket utan empati för andra som nu. Kallade mig ”patetisk” för att jag kräktes hela dagarna, eftersom jag var gravid och hittade inget min kropp ville behålla av all amerikansk skitmat som fanns i Florida. Själv hade hon hamnat med dropp på sjukhuset när hon var gravid hemma i Lund, medan jag hade rest till andra sidan jordklotet med min lilla flicka, så hennes epitet på mig kändes bara kränkande och väldigt orättvist. Jag kallade henne bara snälla saker när hon mådde skit. En sak hon har blivit mycket bättre på är dock manipulationer, varför jag dedikerat min blogg om detsamma åt henne. Här är ett mail som kom INNAN det översta och strax innan det jag skrev ovan, där hon alltså också visste varför vi var besvikna på hennes agerande:

.

Jag förstår inte riktigt uträkningarna heller och vad betyder färgskillnaderna? Oavsett så kan det aldrig bli millimeterrättvisa för det finns säkert saker vi aldrig kommer komma ihåg eller hitta. Att du fått mindre Bittan än oss andra är det ingen som har ifrågasatt och självklart ska vi försöka se till att du får kompensation för det nu.
Som tidigare nämnts så minns du tyvärr fel ang handlingarna om 3-vång dagarna efter pappas död. Vi satt i hans rum (jag på sängen och du i soffan) och pratade om innehållet, men dokumentent såg vi inte. Mamma har dock erbjudit sig – om ni insisterar på ett skriftligt intyg – att skriva ett sådant då hon var med då det begav sig. Du kan därför sätta upp 110 000 kr till på mig.

.

Trots att jag hittat ytterligare över 60 000 kronor mot vad hon i sin version av gamla gåvor tillskrivit mig försöker hon få mig att se ut som om jag är gnällig över hur lite jag fått. Som om jag gjort sammanställningen för att bevisa min ynklighet och inte för att hon sög fett på att både samla allt material som fanns tillgängligt och på att göra begripliga tabeller. Nu låtsas både Birger och Margareta att de inte förstår tabellerna när jag separerat gamla gåvor från förr ifrån nya utgifter från arvet. Maggan hade buntat ihop allting i en soppa. Ingen av dem klagade när Maggan tog en klumpsumma på nära 300 000 kr på Birger utan minsta förklaring, eller någon bilaga. Jag har delat upp klumpsumman per år och plockat ut alla större gåvor, samt bifogat varifrån jag fått alla uppgifterna. Och NU förstår de inte. Givetvis gör de bara så för att reta upp mig. Patetiskt. Här är Birgers genisvar angående min kalkyl:

.

Jag förstår ingenting av uträkningen så jag får göra om det själv från början.

.

Jag har åskådliggjort med färger varifrån uppgifterna kommer. T ex hade pappa gjort en egen uppställning för att jämföra hur mycket alla fyra barnen fått och de summorna skrev jag i GRÖNT. Andra summor skrev jag i BLÅTT för att alla fått pengar utom Maggan och det tyckte jag var konstigt. Snacka om att ha svårt att hitta saker att anmärka på när man kommer på den! Här är mailsvaret ifrån Gunnar på det Maggan skrev ovan:

.

Ang. handlingarna om 3-vång så är min egen minnesbild är att när jag kom in i huset stod du Margareta och Birgitta i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet med ett papper som jag kastade en snabb blick på och såg att det var skrivmaskinskrivet, kanske en kopia.  Tyvärr läste jag det inte mer än några ord så jag såg vad det handlade om.  Första gången vi tog upp detta kom inte minnesbilden upp, men bara någon dag efter kom jag ihåg det.
Jag skulle därför vilja att detta papper kom fram, för jag hade naturligtvis trott att jag närsomhelst senare skulle kunna läsa det ordentligt.  Det som rör detta får sedan tas utifrån vad det faktiskt står i avtalet.

.

Tydligare än såhär kan det inte bli. Gunnar kom in och såg exakt den scen jag minns av när jag läste avtalet. Det var detta jag beskrev för dem och då säger Maggan att det inte skett, utan vi har suttit i soffan och sängen. Nej, det gjorde vi inte den enda gång i hela mitt liv som Margareta visat mig det här avtalet. Det var bara jag som talade om det också för hon var konstigt tyst. Som om hon andäktigt väntade på min reaktion. När väl Gunnar kom in i rummet och närmade sig oss försvann så avtalet snabbt och har inte setts till sen dess. Antingen blåljuger Maggan om den här händelsen, eller har hon av någon psykologisk anledning lyckats förtränga den. En tanke som genast kommer in är att hon alltid varit medial och kan ha kanaliserat pappa en stund och att det var han som tvingade henne visa mig avtalet. När så Gunnar kom in bröts förbindelsen så pass att hon tog undan avtalet. Vart det tog vägen kanske inte ens hon känner till ifall hon ännu inte kommit till sina fulla sinnen. Det eller blåljuger hon. Och gör hon det är hon den mest kallhamrade lögnerska jag känner, för hon lyckas få till det att hon är offret och att jag hittar på saker. Det kräver en oerhörd känslokyla och det är något hon ofta klagat till mig att hon har. Inga känslor. Hennes senaste offerdialog:

.

Det är nog så att vi lite till mans känner oss mobbade i det här – jag gör det i alla fall definitivt. Dock så är det ju bara att vara ödmjuk nog att inse att det här med kommunikation i en känslig situation är jättesvårt. Det blir dock enklare om vi talar muntligt med varandra. Att höra röstnyanser är en helt annan sak än att läsa in saker i ett skrivet ord. Bäst hade förstås varit att vi satte oss ner, men det är ju tills vidare omöjligt.

.

En sak som talar emot att hon faktiskt inte minns att hon visade mig avtalet är att hon samtidigt har försökt övertyga oss andra om att hon kollat stugpriserna och de har inte gått upp på två årtionden. Att både jag och Gunnar vet att de har ökat flera hundra procent ignorerar hon och Birger fullt medvetet. De hävdar att det inte spelar någon roll. Nej, om avtalet hade sagt att Margareta fått stugan på 90-talet spelar det ingen roll, men varför ljuger hon om prisökningen i så fall? Enda logiska anledningen är att hon försvarar en påhittad stagnerad stugmarknad pga att hon vet att avtalet säger exakt det jag sagt hela tiden, dvs att vid arvskiftet så ska stugan tillfalla hennes arvslott. Vilket innebär att hon får bara ut sin 1/4 och inget mer och det är anledningen att hon började ljuga sådär konstigt om stugpriserna. Hade hon inte gjort det och gjort mig riktigt sur på hennes avspisande sätt mot mig när jag nämnde stugpriser hade jag inte så hux flux börjat fråga efter hennes avtal. Och jag hade inte kollat upp hennes lägenhet och att den gått ner väldigt mycket sen 2009.

Den andra saken som talar emot att hon glömt bort att hon visat mig avtalet är att hon hittade på den där historien med att vi skulle suttit på sängen och soffan och diskuterat hennes avtal. Jag har aldrig talat om hennes avtal förrän nu (långt efter begravningen) med någon levande själ. Om det sagts någonting om avtalet på någon soffa vore det max att ”det är bra att det finns riktigt avtal om din stuga” och inte mer. Sen hände det isåfall troligast dagen efter när det var ljust ute, för det var då vi satt vid soffan. Hon har inte sagt någonting om avtalet till mig och som jag berättat i tidigare bloggar kände jag inte ens till dess existens förrän den där gyllene aftonen den 30 september 2012, när solens sista lilla ljusstrimma försvunnit ifrån himlavalvet. Det var nästan ett heligt ögonblick – ett sånt där du aldrig glömmer. Som om en munk fick se den heliga graalen, som varje munk drömt om i generationer att en endaste liten gång få skåda. Så märkligt var det för mig eftersom Margareta i så många år varit ängslig och orolig för att ”någon” skulle bråka om hennes stuga vid skiftet. Jag minns att det var det enda jag sa till henne; att det var bra att hon hittat avtalet för nu har hon papper på vad som gäller för hennes stuga vid skiftet. Inte ett ont ord och nu det här ifrån henne. Projiceringar att det är jag som är elak mot henne, jag som ljuger om henne, jag som är sinnessjuk. Jag tror det är någon annan de vita rockarna borde hämta – min hälsa har inte varit såhär bra på väldigt länge. Ett argt mail som svar till Gunnar, när han motbevisar hennes idéer:

.

Tyvärr kan jag inte trolla. Jag stod säkert med ETT papper i handen, men inte DET pappret. Tror ni inte att jag hade tagit femton kopior och visat upp det för alla om jag hittat det? Jag förstår att ni tror er sett det, men ni har fel. Eftersom jag inte är särskilt konspiratoriskt lagd så är jag helt övertygad om det naturliga skälet till det – minnet i en svår stund spelar spratt.
Ni får nu lägga det här omöjliga problemet bakom oss så vi kan gå vidare. Antingen väljer ni att tro på att jag talar sanning eller så får mamma, som är neutral i frågan och som var med då det begav sig, skriftligt intyga att jag gör det. Välj själva vilket.

.

Det känns skönt att veta att jag aldrig mer behöver umgås med de här personerna, så snart skiftet är underskrivet och klart. Om de behåller sina stugor kanske man tvingas se dem ibland, men aldrig tala med dem igen. De är emotionell historia för mig. Tar med ett mail till ifrån Birger bara för att visa på fler projiceringar. För varför vägrar de visa sina avtal om de inte bryr sig om pengar och varför kallar de oss lögnare ifall de inte bryr sig om sina stugor, dvs materiella ting? Nej, det Birger skriver nedan ”makes no sence” då det är de som bråkar och trilskas och som betett sig så illa att jag nästan spytt i många år varje gång jag känt mig tvingad att umgås med dem. Alltid just pga deras projiceringar och respektlösa beteende, se bara Birgers svar här på våra vittnesmål att både Gunnar och jag sett avtalet och att jag läste hela avtalet:

.

Jag föreslår att vi hittar en lösning på det här problemet snarast:

1. Vi slutar alla att prata med varandra och skriva till varandra
2. Vi anlitar en advokat att reda ut härvar och låter resten av arvet gå till hans arvode så att det inte finns något mera att bråka om.

.

Måste också få säga en sak om det Maggan säger ovan om uttrycket ”konspiratoriskt”. Antingen är hon korkad, eftersom ordet betyder ”andas tillsammans” och syftar på  två eller flera personer som tillsammans planerar att utföra någonting, eller så är det en Freudiansk felsägning. För hittintills har ingen sagt att någon annan än Maggan varit stygg flicka och tagit ett avtal ifrån dödsboet. En ensam förövare blir aldrig en konspiration. Samma som att en ensam person inte kan vara en mob. När Birger och Maggan tillsammans ger sig på mig, då blir de en mob. Däremot har både Birger och Margareta erkänt att de konspirerat bakom min rygg och även bakom Gunnars rygg, för ingen av oss har någonsin sett eller hört talas om det här avtalet (förrän jag fick läsa det). Vi har heller aldrig hört något om arrendeavtalet Birger har. Maggan har således full koll på hur man just konspirerar. Alla möten de försöker tvinga in oss i är också en form av konspiration. Speciellt som de genom sin metod ”käpp och morot” antingen skriker på oss andra eller gullar med oss för att ömsom få oss att hålla käften och känna oss fåniga. Det är de experter på. Fryna på ansiktet med en djupt föraktfull min, vifta irriterat bort det man just försökte säga och avbryta, överrösta och allmänt marginalisera. De är som typiska diktatorer. Fast utan tortyrkammare och avrättningar. Men psykologisk tortyr är det och får de hållas avrättar de ens människovärde. Här försöker Maggan med moroten för att få in oss i deras tortyrkammare:

.

Det är nog så att vi lite till mans känner oss mobbade i det här – jag gör det i alla fall definitivt. Dock så är det ju bara att vara ödmjuk nog att inse att det här med kommunikation i en känslig situation är jättesvårt. Det blir dock enklare om vi talar muntligt med varandra. Att höra röstnyanser är en helt annan sak än att läsa in saker i ett skrivet ord. Bäst hade förstås varit att vi satte oss ner, men det är ju tills vidare omöjligt.

Jag skulle därför önska att vi kunde ha ett möte – enklast över Skype – där vi kunde reda ut detta trassliga läge. Passar det inte ikväll så kanske i morgon kväll passar bättre?

Är det någon information som jag kan ha som ni vill att jag skickar före mötet så hör av er!

.

Hade det inte varit för att Maggan med en envishet av en dåre fortsätter att ihärdigt påstå att jag ljuger om att jag sett hennes avtal och att hon befäster sin ”sanning” med grova kränkande påståenden om min mentala hälsa skulle man ju nästan kunna tycka synd om henne. Hon är verkligen en av de bästa manipulatörer jag någonsin träffat. Ger mig kalla kårar av obehag. Men man ska väl vara duktig på nått och hon har en ok sångröst, men den är inget speciell. Och hennes konst ser ut som streckgubbar. Instrument kräver många års träning för att bli bra på och är man lat så är man. På det hela taget så har hon inga andra större talanger än att få folk att göra saker åt sig. Det är hennes stora grej liksom, och hon har blivit bättre på det med tiden. Därför fick hon bli chef. Att jag är utbildad på universitet ända upp till högsta nivån och gått ledarutbildningar och gud vet vad spelar ingen roll, för jag saknar det där hänsynslösa draget av att gilla att styra folk. Jag gillar en platt orginisation där alla har en röst och känner sig sedda och representerade. Sen har jag konstnärliga talanger och är oerhört kreativ. Jag har alltid älskat design och att skapa skönhet ifrån ingenting med mina egna händer.  Här är Maggans andra försök att fånga empati för sin oerhörda smärta över min mobbing av henne, ja, och att få Gunnar och mig att huka oss och infinna oss till inkvisitionen:

.

Ibland är det bra att reflektera och att se tillbaka. Jag fick det här mailet av Christian kort efter pappas bortgång. Kloka ord kring hur onödigt det är att bli osams över världsliga ting.

Ingen av er har svarat på min fråga om vi skulle kunna ha ett Skype-möte ikväll eller i morgon kväll. Jag skulle verkligen vilja anmoda alla att ta ett djupt andetag och fundera på om det är såhär vi vill ha det. Vill vi vara osams och bråka eller vill vi försöka hitta en väg framåt som alla kan känna sig trygga i. Jag är helt övertygad om att vi behöver prata med varandra så snart som möjligt innan vi hamnar i samma omöjliga läge som mamma och hennes syskon. Det vore oerhört tråkigt.

Jag förstår också att de flesta känner sig, som Bittan skrev om tidigare idag, mobbade. Osedda, kränkta, sårade och icke respekterade. I alla fall gör jag det. Vi har fortfarande ett pågående sorgearbete och känslorna svämmar än hit och dit. Kan vi anstränga oss i att släppa garden lite och lyssna på varandra – lyssna in varandra – så vill jag hoppas att vi kan lösa den här konflikten.

Jag hoppas verkligen att ni vill det samma!

.

Märk väl att nu är det ALLA som är sårade. Dvs Birger är sårad för att jag inte vill bli behandlad som skit? Och Maggan är sårad för att jag inte kan ändra ett minne hur mycket hon än vill att jag ska lobotomera bort det ifrån minnescellerna? Christian är min man och han skrev tydligen ett jättegulligt mail till henne som hon använder nu för att – måhända – göra mig lite sotis? Så är det därför hon skickar hans förtjusande trevliga mail – för att få mig att se att han minsann gillar henne? Kanske det. Men om han nu tyckte synd om henne för att hon sörjde var det för att jag talat med honom om det att hon verkade ta det mycker hårdare med pappas död än vad jag gjorde. Nu tycker han hon är en elak fitta som ljuger om mig, för att han vet att jag inte ljuger och för att han nu vet att jag verkligen bryr mig om pappa på djupet och inte bara spelar teater för att få empati. Han vet att det är principen att hålla pappas avtal och inte ha-begär som leder mig. En egenskap pappa 1988 varnade mig för att Maggan hade i överflöd av; det och ett otroligt manipulativt sätt för att få allt hon vill ha. Christian vet att jag är en obotlig sanningssägare, som gärna säger lite för mycket av sanningen än för lite. Hade det inte varit för den egenskapen skulle jag väl kunnat struntat i pappa och hans sista vilja och låtit mina odrägliga och obehagliga syskon få allt de pekar på i vanlig ordning. Men Chrisitan vet var jag kommer ifrån och hur det än är älskar han mig och tycker det är underbart att jag överlevde. Mer än jag kan säga att somliga tycker.

Speciellt han, Birger, verkar besviken över det. Nästan förbannad, faktiskt. För han är hela tiden oerhört elak mot mig. Gunnar har kommenterat att han uppfattar Birgers överdrivna aggressivitet mot mig oerhört starkt. Så när Maggan säger att ALLA är mobbade blir det komiskt med allt det genuina hat Birger öser ut över mig hela tiden. Vad är det som stör honom så? Har han dåligt samvete för en massa onda saker han gjort mot mig? Vad är det för saker? Är det saker i vuxen ålder? Eller är det saker under vår uppväxt, som kanske jag inte ens minns för jag var för liten eller har blockerade minnen? Jag hoppas verkligen det inte är så, men han är bara för oresonlig och aggressiv – ignorerar precis ALLTING jag sagt ända sen jag nämnde avtalet och det mesta innan dess. Oavsett om det kommer via mail eller på annat sätt. Han himlar med ögonen och snurrar med fingret vid tinningen och gud vet vad. Speciellt om han har några innanför västen blir han riktigt otrevlig.

Fast nu skulle ju det här handla om min systers mail till mig och inte den där räliga Birger. Det är egentligen tur att han bor så långt borta. Fattar inte varför jag sa till honom att han skulle flytta hem. Hur dum kan man bli? Men ibland blev jag nostalgisk och älskade honom så mycket – jag glömde bort vilket hjärtlöst svin han är. Samma med min lillasyster att jag ibland kände kärlek till henne och sen stack hon in kniven i mig och vred om, samtidigt som hon återigen får det att se ut som om det är jag som felat och hon är det oskyldiga offret. Det är bara sånt hon kan och är bra på – att vinna människors sympatier genom att vara syndast om. Sen reser hon på någon kul resa eller går på en flott restaurang med sina många vänner och där sitter jag och känner mig som en rutten torsk, fast det var hon som var en taskmört. Så har det alltid varit och så kommer det förbli ifall jag inte gör slag i saken och lägger de där två energitjuvarna på hyllan.

Det finns två skäl varför det är nödvändigt. Ett, för en människa som tar ens mobbares parti VARJE gång han attackerar en förtjänar inte ens vänskap. Två, för att någon som kan sprida ut att man ljuger när man talar sanning är inte värd att ens behålla som en i bekantskapskretsen. Nej, det är lika bra att skära bort cancersvulsten och gå vidare med rak rygg och stolthet över att jag är en fantastisk kvinna, som fött dubbelt så många barn ENSAM som Birgers fru och Margareta gjort tillsammans. Jag skapar skönhet ifrån ingenting och alla mina barn är underbara personligheter. De saknar alla tillgjort fjäskiga manéer och är naturliga och lite tystlåtna mest i folkmassor. En del är ambitiösa och studerar, andra sprider glädje och solsken omkring sig. De är underbara barn och jag är så stolt över dem. Att slippa få negativ feedback ifrån mamma och hennes älsklingar är nog lika bra och ingenting jag skulle sakna. När jag är glad, som jag varit den här sista månaden efter jag klippte av mitt känslomässiga band till de här två manipulatörerna, så träffar jag människor överallt jag kan tala med. Nästan som det var när jag bodde ensam i Köping för många år sen och ensam tog hand om fyra småbarn i ett års tid. Det hade aldrig Maggan klarat och Birger hade behövt fyra stycken hemhjälp för att orka med.

story

Häxbränningarnas tid är inte förbi. 

Vetteljus.org

Annonser