Bak-Och-Fram Hittar Sanningen

Allt det här med mina syskon och skiftet har varit en mycket obehaglig upplevelse. Vad jag än sagt – hur litet det än är – om hur jag känner det inför deras aggressiva påhopp och attacker har vart enda blivit mjölkat och kastat tillbaka i mitt ansikte tusenfallt ifrån de jag kallar Margareta och Birger. När jag ändå fortsatte hålla på sanningen och verkligheten drog de in hennes tjocka gubbe och lilla mamma – allt för att med lögnens basuner projicera över alla känslor och dåligheter de utsatt mig för som om det var jag som gjorde allt det dåliga och de var offren. En oerhört obehaglig upplevelse för de kallar mig ju ”mobbare” när det är de som är många och jag ensam. Ja, förstås så verifierade min äldste bror Gunnar allt jag sagt när han till slut insåg att de andra inte tänkte sluta bete sig som skitstövlar mot mig och han orkade inte se skiten mer. Då sa han ifrån angående avtalet som Margareta avlägsnat ifrån dödsboet, liksom han sagt ifrån när hon skrivit en felaktig summa på mig i en sammanräkning på vad vi fått ut ifrån arvet. Den gången hade Margareta först erkänt – motvilligt – att det var en miss, men så snart som Birger började orera över att det var jag som hade fel tog hon tillbaka erkännandet, låtsades som om det Gunnar sagt aldrig hänt och ville precis som Birger att jag skulle erkänna att det var jag som gjort fel. Hon fick till och med sin tjocka gubbe att ringa hem till mig och tala med min älskling Christian om hur jag ville ändra på redan uppgjorda avtal. Fast det var hans fru som ändrat på avtalet genom att skriva fel summa i sammanräkningen och erkänt att hon gjort det, efter hon blev överbevisad av Gunnar. För henne räckte det alltså med att en mobbare började skrika orättvisa anklagelser mot mig för att hon skulle haka på och ignorera sitt redan gjorda medgivande. När sen Gunnar även kunde bekräfta att jag läst hennes stugavtal ignorerade hon honom från början och hon och Birger började svamla en massa smörja, som jag redan återgivit i tidigare artiklar.

emptytombsm

En mystisk och mörk värld av hemligheter?

Jag kan inte ens beskriva den äcklade, chockade och illamående känsla deras beteenden haft på mig och säkert många till som sett och hört en del av det. För mig blev det ett behov av att förstå vilken slags varelse som kan finna glädje i att jävlas på det här viset. Jag kände också att jag behövde förstå vilka personer som förstod att det Margareta sa om mig var osant – att mitt minne av att läsa avtalet bara var trams – och som således också ljög medvetet. Dessa personer vore ju lika skyldiga och är lika viktigt att undvika vidare kontakt med som en som kan bete sig som Margareta har gjort. Efter en del puffande och knuffande har jag kommit fram till att Birger inser att jag talar sanning och att någon annan ljuger, men vill inte att jag ska fortsätta tala om den här saken. För att få mig att sluta tala om detta hotar han mig genom att först säga att det är jag som hotar och sen insinuerar en massa sjuka saker om vapen. Det tar min make som direkta hotelser mot honom, eftersom han har vapenlicens och Birgers insinuationer gick ut på att han inte följde reglerna, utan lät MIG leka med vapnen. Har inte läst det mailet själv, utan Christian berättade lite kort om skiten. Margaretas man visar också tydligt att han har något att dölja genom att också projicera över på mig att jag hotar och sen försöker han skrämma mig till tystnad genom att påstå att han redan har polisanmält mig. Det är efter detta som vi andra två syskon inser att de är fullkomligt insyltade i varandra och kommer aldrig att bete sig hederligt och trevligt så vi begär en boutredare via Tingsrätten.

Fram till hit har inte vår mamma skrivit ett enda mail om det här, men börjar så på min födelsedag skriva saker som går ut på att hon tycker att jag kan väl ljuga som vilken kriminell skitstövel som helst. Hon erkänner dock i ett mail till min man att hon aldrig läst avtalet, vilket var något Margareta och Birger båda hävdat hon skulle ha intim kännedom om och därför skulle skriva ett intyg på att avtalet sa exakt det Margareta hävdar. Vilket betyder att det är hon – mamma – som är ett opålitligt vittne som är beredd att ljuga, eftersom hon gjort exakt det om hon hållt sitt löfte att skriva ett sånt där intyg. Resultatet av hennes mailväxling på min födelsedag är att jag mår riktigt illa av att det här är det första och enda hon skriver till mig om den här saken efter alla hot om polisen och projiceringar syskonen hållt på med i två månader. Det gör att jag återigen börjar fundera på det jag tänkt på innan, nämligen om hur det står till med empatin hos de här människorna. Det verkar vara något seriöst allvarligt fel på deras förmåga att känna med andra människor och deras förmåga att visa andra människor uppskattning och respekt. Direkt när de inte får som de vill eller om de blir motbevisade med fakta blir de ytterst aggressiva och börjar projicera över en massa egenskaper på en som de flesta, om inte alla, är rena beskrivningar av dem själva. Så jag letade lite på internet och hittade människor som levt hela sina liv men ljugande, projicerande, manipulerande skitstövlar och som nu går i rehabilitering för att må bra i sig själva, eftersom såna här fejkmänniskor förstör ens självkänsla och allt hur man ser på världen. Rätt blir fel och upp blir ner om man låter sitt liv styras av bakvända varelser. Kanske jag reagerar så starkt mot dem just för att jag inte levt nära dem på mycket länge nu och under de senaste tio åren alltmer undvikit ha kontakt med dem? Just för att jag börjat självhela och nu når de inte fram till mig med sitt tattarspel och det gör dem superirriterade.  Tanken har slagit mig, för jag bara måste hålla mig till det som verkligen hänt och inte avvika ifrån den vägen, känner jag.

sadnessangel

Ängel som tröstar en sorgsen människa!

Deras tankar om att sanningen inte spelar någon roll låter som ren rapakalja. Det var det som Birger och mor Alma ungefär hävdade när de insåg att jag visste sanningen. Margareta själv hävdar att allt hon säger är 100% sant och det är det bara en lögnare som skulle hävda vet ju alla vettiga människor. Ingen människa är någonsin 100% rätt i allting, för alltid är det någon liten detalj man minns fel. Samtidigt hävdar hon att jag saknar ödmjukhet, eftersom jag inte kan inse att det är jag som minns fel i allting. Dvs hon är högmodig och hävdar att hon har rätt i allting och tycker samtidigt att det låter rimligt att jag skulle ha fel i allting. Rent trams och just det som bevisar att hon ljuger. Klart att jag kunde ha fel på någon detalj här och där i det jag kom ihåg, även om jag försökte bara säga sånt jag var säker på, men att allt var fel låter helknäppt. Speciellt med tanke på att hon säger att allt hon säger är sant, då ingen människa kan vara säker på att den minns varje liten detalj helt rätt. Det är bara en lögnare som ens skulle vara så dum att hon sa något sånt. Varje ärlig människa skulle max sagt att den var säker på att den hade åtminstone 99% rätt. Det här är exakt det man lättast kan skilja en lögnare ifrån en sanningssägare, för en lögnare skulle svara JA på frågan ”Talar du alltid sanning?” medan en sanningssägare skulle svara NEJ.

I en blogg jag hittade av en rehabiliterad människa som levt väldigt länge i nära relationer med känslokalla och manipulerande män (även kvinnor när hon växte upp) hittade jag en metod som man kan använda för att se vad som egentligen pågår. Metoden går ut på att vända allting som de säger upp-och-ner. Hon kallade den för ”flip it”. Jag använde den metoden på några mail som de här personerna hade skrivit och den funkade fenomenalt bra. När jag sen läste samma mail översatta genom den här tekniken fick jag inte längre den där illamående obehagskänslan som deras mail tidigare gett mig. Genom att ändra varje klar projicering och lögn till motsatsen beskrev så plötsligt deras mail det jag skulle kalla den sannare versionen av verkligheten. Illamåendet upphörde och en lätt och skön känsla strömmade ut ifrån samma mail, som innan översättningen luktade svavel minst sagt. Så vad är det här för konstiga varelser jag växt upp med? I hela mitt liv har jag helt klart varit omgiven av en unken falskhet och det bästa jag kan göra är att idag revidera allting någon av de här personerna sagt till mig. Speciellt saker de hävdat om andra. Allt min mor sagt om min far t ex kan jag utgå ifrån är falskt. Åtminstone allt av vikt. Det hade ju varit onödligt att ljuga om känsloneutrala fenomen. Allt hon sagt om andra människor överhuvudtaget kan jag utgå ifrån vara falskt. Varför hennes syskon blev så arga på henne att en del av dem helt sa upp bekantskapen med henne under många års tid efter deras skifte måste jag revidera. Det är ologiskt att det är den som luras som blir arg och mer logiskt att det är den som blir blåst som blir arg. Det är den som blir ljugen om som blir arg. Den som ljuger kan spela offer och låtsas ha stort tålamod och överseende med sitt syskon, precis som Margareta gör med mig inför andra människor just nu. Hon låtsas vara sårad av mina lögner medan det i realiteten är hon som ljuger om mig och sårar mig. Men genom att hon basunerat ut sina lögner om mig i god tid innan lögnen uppdagades av mig har hon för länge sen lagt en grund av misstroende mot mig, som gör att folk lätt tror på allt hon säger nu. Alla utom de få som faktiskt brytt sig om att lära känna mig personligen och inte via Margaretas version. Ingen av de människorna tror ett skit på dyngan Margareta påstår om mig, för de vet att jag är en snäll och omtänksam person som bara är mig själv – okonstlad och kärleksfull. Jag är arg, glad, ledsen, sur, lycklig och vad du vill för mänsklig känsla, men jag gör hellre illa mig själv än sårar en annan människa avsiktligt. Det vet alla som brytt sig om att lära känna mig.

bflylady

Ett naturväsen som transmuterar verkligheten!

Min fråga är hur länge har dessa lögner om mig florerat? Hur många lögner har uttalats och vad går de ut på? Vilka är det som ljuger om mig? Är det både Margareta och Birger som ljuger? Har mamma Alma hjälpt dem även tidigare att ljuga om mig? Jag frågar det eftersom jag nu fått reda på att Alma definitivt sprider lögner om min person efter jag fått telefonsamtal ifrån någon som faktiskt känner mig och som blev upprörd över att hon kunde säga så elaka saker om mig och min familj. Så har kanske dessa lögner spritts hela mitt liv, utan att jag egentligen vetat om det? Jag minns att jag fick veta i skolan att det fanns personer som ljög om mig på ett mycket medvetet och sadistiskt sätt för att isolera mig och få andra människor att hata mig och börja mobba mig. T ex ska en flicka som hette Monika Svensson ha sagt till en flicka som hette Else Persson att jag skrutit om att min nyfödda lillasyster var mycket sötare än hennes relativt nyfödda lillasyster. En helt befängd lögn eftersom jag aldrig sett Elses lillasyster och eftersom min lillasyster var väldigt ful egentligen och jag hade ingen anledning att hävda något annat. Hon var kanske gullig på sin höjd, min syster, men hon såg mer ut som en liten pojke än en söt flicka. Innan jag hörde om Monikas lögner till Else hade jag inte ens tänkt i de banorna om att en bäbis kunde vara sötare än någon annan. Jag var en helt oskyldig liten nioåring som bara tänkte på att leka mina fantasilekar och pyssla med mina egna saker. Vad andra gjorde och såg ut intresserade mig inte ett dugg. Det där avundsjuka och elaka yttrandet till Else lät precis som något den alltid lika avundsjuka och elaka Monika kunde komma på än något jag skulle ens drömma upp i mina vildaste fantasier. Den som berättade om Monikas lögner för Else var en av mina äldsta kompisar Cajsa och det var genom henne jag lärde mig om omvärldens ondska. Cajsa tyckte nog att jag var bra naiv och godtrogen för hon såg och hörde skvaller och lögner överallt och jag fattade aldrig någonting av allt det där. Det var hon som brukade varna mig och ofta tror jag hon försökte försvara mig, men hon blev angripen själv när hon gjorde det så att hon till slut tröttnade och slutade umgås med mig. Det blev enklare för henne, för helt klart var jag under konstant attack från mörka krafter i den här världen. Sen tyckte hon ju också att min familj var fruktansvärt obehaglig. Mina syskon Birger och Margareta var bortskämda och jag blev illa behandlad av hela familjen såg hon. Att min mamma var fullkomligt galen insåg hon också, så det var nog skönt för henne att slippa umgås med mig och få mindre angripna vänner att hänga med. (Tillägg 7/8: Vill tillägga att det är BARA Cajsa som berättat det här för mig jag nämner i det här stycket. Det finns en chans att Cajsa visste allting för att det var hon som gjorde en hel del och skyllde på Monika. Vem vet…)

Allt det där i skolan vet jag inte om det någonsin reddes ut, men Monika ska ha sagt väldigt mycket lögner om mig under alla år vi gick i samma klass. Vet inte om det fanns någon annan mytoman i klassen som ljög om mig, men det är möjligt. Oavsett så blev jag genom den erfarenheten i skolan van vid att alla ogillade mig utan att jag någonsin egentligen gjort något elakt på riktigt mot någon annan. Ryktena om allt jag ska ha gjort räckte. Idag har jag förstås insett att varje sak som jag enligt dessa rykten ska ha gjort eller sagt är sånt som oftast den här Monika hade gjort eller tyckte. Hon projicerade alltså över sina egna taskiga och förrädiska handlingar och åsikter på mig. Jag blev hennes syndabock. Och nu inser jag att jag även i min familj varit syndabock åt massor av saker som Birger och Margareta har gjort. En gång när jag fortfarande arbetade vid kyrkan upp i Mälardalen kom kyrkorådets ordförande Arne hem till mig med en liten fin gåva han snidat till mig. Han hade en sak att berätta också – en insikt han fått – nämligen att kyrkoherden Inge Svensson brukade använda mig som syndabock varje gång han gjort ett misstag. Så det att jag blivit som någon slags universiell syndabock för mängder av personer i min omgivning har jag nu tvingats inse. Själv har jag bara lullat på i mina egna tankar, pysslande med mitt eget och funderat över andras märkliga och emellanåt hjärtlösa uppförande mot mig. T ex var det inte många människor som brydde sig ett skit om att jag varit döende i tio år utan att jag förstått det. När till slut någon tog blodprov på mig och upptäckte hur nära döden jag var och jag fick rusa till akuten och få blodtransfusioner och massor av tester så var det väl några mycket få människor i min närhet som fick sig en väckarklocka. Tills dess hade mina klagomål på att jag ”inte orkade”, ”kände mig som 80” och allt hasande och suckande bara varit irritationsmoment för dem och sen fick de veta att jag varit ett ögonblick ifrån döden. Dvs jag borde inte ens orkat hasa, utan borde legat medvetslös och faktiskt borde jag varit död redan. De flesta andra av mina släktingar har inte ens tagit till sig att jag var sjuk fick jag sen förstå. Trots att dottern sa att många hörde av sig till henne och frågade hur jag mådde så verkar inte människor som jag känner haft en aning. Vilka de är som hörde av sig till henne vet jag inte, men det är inte mina släktingar. Jag talade med mina fastrar ifjol och ingen av dem hade ens hört talas om att jag varit så sjuk. Det tog en god stund och flera samtal innan de begrep att jag varit sjuk. Det kändes som om de inte ville veta av detta. Som om någon gjort dem anti mot mig.

incubus-zombies

En inkubus trollbinder sitt ovetande offer!

Dagen efter min födelsedag fick jag ett mail ifrån den ena fastern där hon anklagade mig för att strunta i familjen. Igår berättade Gunnar att hans äldste son läst på Margaretas Facebook saker som hade samma ton och prägel som det som fastern skrev. Som att somliga i hennes familj inte brydde sig om familjen. Dvs hon sprider ut sina projiceringar att det är JAG som förstör familjen, samtidigt som det är hon och hennes mobbargäng som ljuger om mig och min familj. Det är alltså hon som förstör familjen, men som förtalar mig att göra detsamma för släktingar och vänner långt innan jag ens haft en aning om att jag skulle behöva förklara mig eller försvara mig. Hur många år har hon insunerat att jag inte bryr mig? Jag flyttade bara elva mil ifrån min pappa för att vara närmare honom när han började bli gammal. Gjorde jag det för att jag inte brydde mig? Tittar vi på det helt logiskt blir min fasters anklagelser helt absurda, speciellt som jag redan berättat allt det här för henne. Jag berättade väldigt tydligt för henne i höstas att jag känt mig så illa berörd av Birger och Margaretas beteenden mot mig att jag blev sjuk av att träffa dem. Fysiskt sjuk alltså, för det är så det blir med mig när jag mår dåligt av obehagliga energier att jag blir matt och trött. Det blev mycket värre efter mitt missfall 2005 då jag förlorade mängder av blod. Sjukhuset hade sen inte ens kollat blodvärdet och idag förstår jag ju att jag fick missfallet pga blodbrist och den blev mycket värre efter missfallet. Varför jag inte gör nytt blod igen vet ingen, men jag måste äta järntabletter hela tiden för att detta inte ska hända igen. Efter 2005 orkade jag än mindre tampas med Birger och Margaretas elakheter och de är verkligen elaka och arbetar ihop som en mobb för att knäcka mig. De saknar all empati och är helt hänsynslösa. Det här vet fastrarna och speciellt den här fastern som skrev till mig, ändå anklagar hon mig för att svika familjen. Hon skrev något helt vansinnigt om att ens syskon var ens bästa vänner! Mina två syskon Birger och Margareta är mina värsta vänner, möjligtvis. Varje kontakt med dem har orsakat mig enorma ekonomiska förluster och psykiskt lidande som oftast slutat med att jag blivit sängliggande i feber i flera dagar. Sånt har jag inte tid med, så deras utsugning av mig har måst upphöra. Därför började jag undvika all kontakt med dem efter deras hänsynslösa attacker julen 2006.

Sen den fruktansvärt avskyvärda julen i Bjärred 2006 har jag tackat nej till varje lyxig inbjudan ifrån Margareta. Dels för att jag vet att skulle inte det kosta oss fantasisummor att gå på deras fester så hade det kostat i emotionellt kapital. Inte bara jag hade fått betala priset då, utan hela familjen. 2008 ordnade jag tillsammans med pappa en födelsedagsfest åt Gunnar och då kom Margareta med familj. Inte nog med att hon lurade av mig mer pengar än jag hade råd att spendera på födelsedagspresent åt Gunnar, utan hon tog också över och bestämde en helt annan gåva än den jag visste de skulle uppskattat. Gunnar använde aldrig gåvan så det var 500 kr åt helvete som jag skulle köpt vinterskor till barnen för. Sen tog hon och henne tjockisgubbe också över festen och betedde sig som om det var deras idé och som om det var de som fixat alltihop. Tror alla gästerna gick därifrån med den tanken inetsad i sitt minne – att det var snälla underbara Margareta som fixat allt det här åt Gunnar. Sen lyckades hon samtidigt säga så pissiga saker åt mina ungdomar att de än idag återberättar apans förolämpningar. Tydligen hade hon förolämpat min dotters dåvarande pojkvän med något skittaskigt och han blev väldigt ledsen. Han är en rar gosse och vi älskar fortfarande honom jättemycket så när jag hörde att hon varit elak mot honom blev jag mycket upprörd. Det är sådär hon är. Suger energin ur folk genom att ge sken av att vara den goda, ta äran av andra slit och sen bakom ryggen på sin ”publik” förolämpa oviktiga människor så de blir sura och ledsna. Sen kan hon dra växlar av deras oförskämda och otacksamma uppträdande, som givetvis är ett resultat av hennes egna otrevligheter.

P1

Två modiga krigarprinsessor som slåss mot draken!

Margareta vet precis vilka man ska sparka på och vilka man ska slicka röven på. Min dotters dåvarande pojkvän påminner på många sätt mig om mig själv som ung. Han blev mobbad i skolan och han är lite tyst och introvert. En mycket känslig och kärleksfull pojke, som lätt blir sur och sårad. Dvs han är perfekt för en hänsynslös mobbare som Margareta att ge sig på för att få ett tjurigt och ”ouppfostrat” beteende ifrån. Hon har många gånger gjort liknande attacker emot min äldste son, som lätt blir fly förbannad. Efter stormen Gudrun så hjälpte vi alla henne att röja runt sommarstugan och så började hon skälla på min son, som då var 10 år, att han inte arbetade snabbt nog. Hon började orera om att han aldrig skulle få ett arbete i framtiden pga hans slöhet och sånt elakt skitsnack. Riktigt jävla elakt skit att säga till en tioåring som hjälper till att släpa ris. Jag blev helt paff och försökte först skämta bort hennes attack med att han kanske skulle bli chef, eftersom han inte tyckte om att jobba. Det för att Margareta redan då jobbade som någon slags mellanchef och hon verkligen aldrig tyckt om att jobba. Min son blev så arg på henne att han bara släppte alla grenar han bar på och gick därifrån. Jag gjorde detsamma och det gjorde även de andra barnen, inkluderat Margaretas egen son. Alla tyckte hon betedde sig som en riktig skitkärring. Men ingen av oss var viktiga för henne. Jag var bara hennes nolla till syster, som hon tror sig veta att inte en levande själ tar på allvar, och resten var väl i hennes mening bara meningslösa barn. Idag kanske hon är listigare på att fjäska för ungdomarna – de som har betydelse vill säga – men då såg hon bara en massa underåriga knattar utan någon världslig makt. Det är därför alla borde komma ihåg det här som hände när de var små, för om de blir viktiga personer i framtiden kommer de märkar att såna som hon ändrat kråksången ifrån hur hon var mot dem när de var små barn. Det är hur vi är mot barnen och de svaga och fattiga som väger vår själ på den gyllene vågen. Den vågen som säger vilka vi är och vart vi är på väg.

På den där bloggen jag talade om förut så stod det att dessa känslokalla projicerande personer kunde ha som uppgift här i världen att utmana oss att se oss själva. Att lära oss att stå upp för det som är rätt, eftersom de är så fel man kan vara samtidigt som de speglar en perfekt yta och auktoritet. Dessa personer jag talar om är oftast mycket omtyckta, har massor av ytliga vänner, många partyn och reser ofta. De umgås med människor på ett galant sätt och de fångar in horder av beundrare som också vill vara sådär framgångsrika och populära. För det är det de ger sken av efter många års träning. Perfektion. Genom den här framgångsrika och perfekta fasaden kan de locka människor att göra fel saker och gå med på fel aktioner, dvs att ge upp sin medmänsklighet, för att vara en av dem. De är frestarna. Därför kan man säga att alla som står bakom Margaretas och tjocka gubbens tydliga stöld av ett avtal ifrån ett dödsbo tydligt valt sida i ett spirituellt krig om våra själar. Eller som jag var inne på ovan så har deras själar nu blivit vägda och de väger alltför lätt för att klara sig till nästa nivå i spelet. Den ståndaktige som håller sig till sanningen och vågar bli inpopulär genom att hålla sig till den rätta vägen har en själ som väger tungt på samma våg och som klarar sig och slipper att antingen spela om den här spelplanen eller som degraderas ner till spelplanen under. Det är liksom det som är tanken med den här verkligheten vi befinner oss i att vi är inuti ett stort spel. Utifrån är spelet som en blå massa och när man laddas ner till spelet känns det som att sugas ner i en lång tunnel. Det mesta av dig själv måste du då lämna bakom dig för att göra spelet rättvisa. Smärtan du kommer känna i nästa stund är nog smärtan av att födas. Det gör verkligen ont. Jag minns det – gör du?

angelrainbow

En liten ny ängel tar sig över regnbågsbron!

När jag var två år ska jag ha berättat för min mamma varifrån jag kom. Hon kom på det minnet när hon stod och tittade på min äldsta dotter när hon var två år. Senare när jag frågat henne om detta hon berättade för mig då så minns hon inte längre det. Som om någonting inte vill att hon ska minnas. När hon sa det till mig märkte jag att hon verkligen förstod vikten av det jag hade berättat för henne som tvååring. Jag hade pekat på nedre delen av magen och sagt till henne att där är vägen till himmelriket, eller något åt det hållet. Hon sa det bara en gång och jag minns inte exakt hur hon sa det längre, men jag förstod att jag hade återgivit det faktum att vi kommer in genom en stjärnport, en slags portal, till den här världen, som är vår mors sköte. Och jag vet att jag alltid vetat, utan att någon berättat, att barn kommer därifrån. Tydligen brukar flickor ha en betydligt större insikt om detta än pojkar, som ofta kan vara väldigt aningslösa. När jag hör den där berättelsen så minns jag att jag alltid visste att det fanns en underbar salig plats, inte alls som den som de talar om i kyrkan, utan en plats full av kärlekskänslor som var så härlig och glad och fullkomlig att ingenting i den här hemska världen jag nu befann mig i någonsin ens kunde komma i närheten. Den insikten har alltid gjort mig sorgsen för jag vet att jag måste vänta till döden för att ha chansen att bli så levande igen. Inte förrän jag kan slippa den här begränsande, lilla, dumma kroppen kan jag få befrielse och få åka hem. Men jag kom hit av en anledningen och det är förstås anledningen som gör att jag blivit förföljd av dessa varelser utan empati, som suger min självkänsla och glädje ifrån mig. I vår familj föddes först Gunnar och han var verkligen mycket speciell. Redan som liten fascinerades han av multiuniversum och läste sci-fi och mystiska böcker om flygande tefat och besökare ifrån andra världar. Jag minns det för jag brukade låna hans böcker och kika i dem. Det var bara jag som gjorde det för Birger saknade allt intresse för sånt här. I vår familj var Birger den duktige och smarte, men logiskt sett så var Gunnar den intelligente som tänkte utanför ramarna.

Som jag beskrivit i en äldre blogg så utspelade sig ett drama i vårt hem under många år, där Birger projicerade och provocerade Gunnar och det blev mycket bråk, som jag såg som min uppgift att mäkla fred i. Jag tror idag att det här var avsett att fostra Gunna att det var Birger som var den viktige personen, som han skulle underordna sig. Det för att bägge föräldrarna alltid stod på Birgers sida och speciellt mamma höjde honom till skyarna och tryckte ner Gunnar i gyttjan, mentalt sett. Det hela toppades av fysisk bestraffning, som Gunnar endast fick och då även för saker Birger helt var skyldig till. När jag så var nio så kom så Margareta och efter det så var allting hon gjorde mitt fel, såsom allting dumt Birger gjort var Gunnars. Spelet fortsatte och nu skulle jag inte få lov att fritt ägna mig åt det mitt hjärta önskade sig, utan jag blev någon slags Askungen som skulle ta hand om min lillasyster hela dagarna. Klart jag misslyckades ofta med det, för jag var ju ändå bara ett barn själv, och då ledde det till bestraffningar förstås. Ofta tyckte jag det var kul att leka med ett litet barn, men såhär i efterhand förstår jag att jag fostrades till att sätta mig själv i andra hand och sätta Margaretas alla intressen i första hand. Hela det här spelet med att jag fått en lillasyster kan ur ett större perspektiv ses som ett sätt att gröpa ur min självkänsla och få mig att tappa fotfästet på vem jag var och varför jag kommit hit. Något jag fram till hennes ankomst fortfarande hade i färskt minne och visste att jag en dag skulle ha ett viktigt arbete att utföra. Så frågan är om Margareta och Birger kom för att lära mig och Gunnar något om oss själva eller om de kom för att hindra oss så mycket som möjligt för att bli oss själva? I våra fall tror jag mer på sista förklaringen, eftersom varken Gunnar eller jag någonsin helt fallit in i att uppföra oss som kompletta idioter, bara för att behaga dem. Vilket enligt den där bloggen var det som hände alla som skulle lära sig en läxa av de här empatilösa varelserna. Hon menade att man blev nästan som dem själva och identifierade sig med dem så man slutade ha empati, fast man egentligen var empat. Och det var själva lockelsen man skulle upptäcka och ta avstånd ifrån för att ha lärt sig läxan väl.

2dm8u20

En flicka som dansar barfota i snön!

Hade Gunnar och jag varit vanliga människor, med vanliga intressen, som under många år fjäskat och svikit andra människor för Birger och Margaretas skulle hade jag hållt med om att det var syftet med att de kom in i våra liv. Men nu har vi båda väldigt underliga intressen och jag åtminstone minns så väl att jag kom hit och att jag i hela min uppväxt visste att jag måste vara ytterst försiktig för om jag avslöjade för mycket skulle onda krafter få mig insatt på mentalsjukhus. Den insikten hade jag redan som mycket liten – tror jag inte ens börjat skolan när jag förstod allvaret med den här existensen. Jag insåg att jag måste vara så normal som möjligt för att hinna växa upp, gifta mig och få barn, som det var meningen. Om jag avvek ifrån vägen så skulle de lura mig och få mig inlåst och på så vis hindra mig i mitt arbete. Så jag fick aldrig tala om den här saken, hur jag kom hit eller några andra insikter och tankar som jag hade utöver det vanliga. Och det gjorde jag heller aldrig förrän långt senare i mitt liv, efter jag fött alla mina barn och efter jag blivit över 40 år gammal. Dels så sätter man inte längre in folk åt höger och vänster på mentalsjukhus längre, dels så bor jag ju hos äkta människor numer som inte har för avsikt att skada mig, som helt klart vissa i min födslofamilj har för avsikt. Deras beteenden under senare år ter sig mer och mer märkligt för mig och det har blivit alltför tydligt att Margaretas uppgift är att skada mig på ett spirituellt plan så mycket som möjligt genom att konstant projicera en självisk och oempatisk persona mot mig inför alla människor hon har möjlighet till. Det är så att säga hennes uppdrag här, förutom att ha det så roligt som möjligt utan en tanke än på sin egen välfärd.

Sen har vi ju Margaretas gubbe. Han kommer ifrån en gammal militärfamilj och man kan ju alltid fundera över när folk är lite för framgångsrika vilka kontakter de egentligen har. Direkt han förstod att jag inte tänkte låta mig skrämmas till tystnad av hans, Birgers och Margaretas hatpropagande om min psykiska välfärd hotade han med polisen. En propaganda som de alla tre tydligen vilt spritt hysteriska påståenden omkring sig åt höger och vänster efter det lilla som sipprat tillbaka till mig dels direkt ifrån dem själva och via släktingar som tagit illa vid sig av förtalet. Bindningen mellan de framgångsrikas klubb och polisen är vattentät eftersom polisen är en del av denna klubb. För den oinvigde vore det larvigt och ”konspiratoriskt” att idag ens nämna namnet på klubben, men vi kan säga att jag informationen direkt ifrån tidigare medlemmar och inte ifrån några obskyra sajter på internet, som de som skriker om ”konspirationsteorier” gärna vill göra gällande. Så polisen ligger under den här klubben och framgångsrika familjer brukar vara med i klubben. Gubben hotar direkt med polisen och sen händer det konstiga saker i vårt liv. Har han kontakter genom den här klubben och har han satt i gång några hjul han också för att ytterligare förstöra mitt liv? För om Margaretas uppgift är att dränera mig på min energi så jag inte orkar utföra mitt arbete jag kom hit för att göra borde ju logiskt sett hon gift sig med en person som önskar hjälpa henne i sitt uppdrag. Inte helt fel tänkt. Och deras uppgift för övrigt tycks vara att resa och ha roligt, medan de berättar snyfthistorier om sig själva när så passar för att tanka lite empati-poäng. Därav att hennes gubbe plötsligt hade blivit utbränd 2011, samma år som jag nästan dog. Utbrändhet som hon samtidigt inte tycker är något att tjafsa om när andra, mindre övergödda, drabbas. Utbrändhet kan också vara en omskrivning för att dricka för mycket, samt äta fel mat, samtidigt som man stressar runt på olika kuliga resor hela tiden för att få tiden att gå. Klart att det lyckades när hon drog empati-kortet utbrändhet i vintras, eftersom hon förstås känner till Gunnars och min situation och då är det ett trumfkort. Se här vare sjukdom och utbrändhet, se så synd det är om oss! Fast nu tvivlar jag, som sagt. Varken Gunnar eller jag hade haft ork att flänga som de gör på resor hit och dit och vi känner oss ändå relativt friska nu mot förut. Speciellt som Gunnar har gått ner mycket i vikt och jag har fått massor av nytt blod i ådrorna. Så vi är friska som nötkärnor mot innan och ändå orkar vi inte köra deras hetsiga liv. Så utbrändheten är nog lite överdriven. Snarare vällevnad, som det kallas lite fint.

butterfly-kiss

En organisk varelse och en oorganisk!

Nu till själva testet att ”flippa” deras uttalanden. Som jag sa så var det rådet som hon med bloggen gav. Det och att helt säga upp all bekantskap med såna här empati-lösa individer som alltid skapar kaos och förluster i ditt liv. Det kan vara ekonomisk eller känslomässig förlust, oavsett så bryr de sig inte och kommer aldrig bry sig. De säger aldrig förlåt och ångrar sig aldrig. De väntar en stund, eller som såna här varelser kallar det ”tar en time-out” och sen attackerar de igen som om det som hände tidigare aldrig hänt. De fortsätter bara på samma spår och kör sitt race och vad du vill och vad du vet och vad du kan spelar ingen roll för dem. Allt som betyder något är de själva 100%. Det är där Margareta borde satt sina 100% – att det är så mycket hon bryr sig om sig själv. För när jag svor på det käraste jag hade att det jag vittnar om har hänt och utmanade Margareta att göra detsamma så trodde hon och hennes gäng jag talade om hennes liv, som det käraste för Margareta. Det säger tydligt vad de värderar själva, men ingenting om mig. Kan vara därför som nu gubben håller på och attackerar de som betyder mest för mig, om han nu är medlem av klubben. Såna behöver bara ringa upp en annan snubbe och så sätter polisen igång och trakasserar någon oskyldig och gubben var väldigt säker på att han kunde sätta dit mig och min familj för att jag läst avtalet, under förutfattningen att jag gjort något jag inte gjort. Det är så det gör – hittar på falska anklagelser med påhittade vittnen och sen så står det för alltid att man gjort något man inte gjort. Det är så de där tvistade varelserna opererar.  Så om vi nu tar ett mail som Margareta skickat där hon intygar sin 100%-iga sanningsenlighet. Vi tar det mailet och så översätter vi det – ”flip-it” – så får vi se vad hon egentligen säger till mig här efter jag svurit på det käraste jag har att jag har läst avtalet ifrån Margaretas hand:

Du förstår väl att jag inte mår bra, men det rättfärdigar inte mina påhopp. Du har ett fullkomligt rent samvete och vi vet till 100% att ni har talat sanning hela tiden om denna stuga och allting annat och att ni under hela den här resan gjort ert bästa för att våra ALLAS egendom och ekonomi ska utvecklas så bra som möjligt.
Jag kommenderar att vi tar en time out. Att hålla på så här leder verkligen precis dit jag villDu orkar i alla fall säkert inte med min mobbing längre och borde betacka dig.
Kanske dags att inse att även jag kan ha fel. Kräver ju förstås ödmjukhet… Är det någon som är oärlig här och sysslar med falskt förtal så är det jag. (Margareta rättvänd!)
Det här mailet gör mig förstås fullkomligt rasande att läsa eftersom det är så fullproppat med de värsta projiceringar man kan tänka sig. Det var jag som först nämnde att jag kände mig mobbad och nu häver hon i mail efter mail över mig att det är jag som mobbar henne. Hon tar min egen känsla av att bli påhoppad av henne, Birger och tjockisen och kastar tillbaka den som om det är ensamma jag som utsätter henne för mobbing. Sen tar hon min vädjan till Birger om att inte tro på att jag ljuger, som hon redan varit inne på då, och kastar i ansiktet. Dvs hon har redan förtalat mig först genom att säga att det som jag och Gunnar såg och upplevde inte hänt, utan att vi hittar på. Dvs ljuger. Den vädjan har hon sen projicerat i överdåd mot mig och helt ignorerat att Gunnar bekräftade mitt minne, vilket obekräftar hennes. För om vi går tillbaka i världshistorien är Margareta en känd lögnerska som t o m givit bort saker som inte tillhör henne bara för att tjäna en ny kompis. Skitsamma att hon krossade mitt hjärta när hon gav bort det käraste jag hade. Gunnar och jag har aldrig medvetet gjort såhär mot någon levande människa. Sen att andras handlingar har lett till att vi sårat människor vi inte haft för avsikt att såra har givetvis gjort både han och mig ledsna. Men nyckeln är om vi gjorde det vi gjorde för att gynna oss själva eller för att hjälpa någon. Och det brukar oftast vara det senare och oavsett hur osjälvisk jag varit i mina handlingar har jag nästan alltid fått skulden i slutändan för något jag inte alls haft med att göra eller gjort för att hjälpa någon. Så sanningen är att Margareta här projicerar över min osjälviskhet på sig själv, fast hon är en av de mest själviska människor jag någonsin haft obehaget att känna. Men genom den här ”flip it” manövern kan jag nu läsa samma sjuka text som förut men rättad så den blir sann och trevlig. Fantastisk metod!
3015predictfuture
En kristallkula som berättar sanningen!
Gunnar visade det här mycket obehagliga och kallhamrade mailet för sin svägerska som blev minst sagt chockad över hur övertygande kränkt och förorättad som Margareta låter. Hon verkligen kan övertyga alla jag känner lite ytligt om att jag ”ljuger och förtalar” henne, när verkligheten är precis tvärtom. Jag berättar bara vad som hänt och har försökt få henne att visa sitt avtal hon fått ifrån pappa och hon vägrar. Ett avtal som ingen vettig människa skulle slarvat bort, även om hon nu inte hittat hans kopia efter hans död i hans hus. Även om hon inte visat det för mig och Gunnar, som hann kasta ett snabbt öga innan hon drog bort det, så skulle en ärlig människa ALDRIG tappa bort ett sånt här avtal. Det är det som alla vettiga människor sagt efter det här uppdagades. Att det inte spelar någon roll att jag läst det eller att Gunnar såg mig läsa det, för ingen vettig människa kan tro på henne att hon ”tappat bort det”, som hon hävdar. Det är bara för sinnessjukt att någon skulle slarva bort ett viktigt dokument som bevisar ens äganderätt till en sommarstuga som är värd flera hundratusen. Det är bara för löjligt för att ens tänka sig. Enda anledningen att avtalet kan tänkas ha kommit bort är för att det INTE bevisar hennes äganderätt till samma stuga. Om någon annan trollat bort pappas kopia av avtalet vore det helt meningslöst eftersom förstås Margareta har en kopia, som hon sparat i ett bankfack eller bland sina superviktiga papper hela livet. Det hade varit dumt att någon som jag plockat på mig pappas avtal. Så när hon en gång insinuerade att jag på eget bevåg hittat och läst hans kopia och att det inte var när hon visade mig kopian jag läst det kände jag som om hon försökte få det till att det var jag som stulit det ifrån dödsboet. Något som alltså vore meningslöst, eftersom vilken vettig människa som helst fattar att Margareta har en egen kopia i säkert förvar. Så den lilla tråden spann hon sen inte vidare på, och när Gunnar sen intygade att vi båda sett avtalet började hon på som ovan med snack om förtal och mobbing. Om och om igen som en trasig grammofonskiva. Mycket, mycket obehagligt.
….
Faktum är att hennes lögner om mig är så obehagliga och så fullkomligt övertygande för ALLA som inte verkligen känner mig att jag är övertygad om att hennes uppgift i livet är att isolera mig och totalt knäcka mig. Min man skrev om det i ett mail till min mamma, efter hon skrivit det där om att vittnen kan vittna falskt, som visade att hon trodde på att jag ljög. Han skrev att de svartmålar och försöker knäcka mig, vilket är precis exakt det som Margareta, tjocka gubben och Birger verkar ha fått som uppgift av någon lägre makt att göra. Antagligen samma makt som ger dig materiell framgång, fint jobb och populäritet i den här världen. Jag kan lova att den makten är inte av en högre karaktär och allt de här har fått av denna lägre makt är värdelöst och en illusion. Det saknar helt värde och kommer att leda dem till ett ställe de inte kommer uppskatta lika mycket som där de är nu. Fast det är en annan historia och även om jag VET det här så förstår jag att ingen av dem vill veta detta. De är för fulla av sin egen härlighet och tror att de är där de är för att de gjort sig förtjänt av att vara där. De tror att de har den rätta kraften bakom sig, framgångskraften. Ojojoj, hur många gånger jag sett den illusionen spelas upp om och om igen. Det är alltid lika patetiskt och så enkelt att få folk att tro det. Det har hänt fler gånger än det finns människor i världen och längre än någon kan räkna. Så länge de inte lär sig kommer det hända dem själva om och om igen tills de antingen degenereras fullkomligt och slutligen skrotas eller tills de lär sig och ändrar sig. Det beror på om de är av källan eller bara ren programvara. Ärligen tror jag det finns en riktig människa i min mamma och om hon hade valt rätt nu hade hon kunnat gjort en stor utveckling, men hon valde fel häst. Hon brydde sig inte om ett ord av vad min man skrev, utan började skriva det där märkliga jag skrev av i förra bloggen, där hon också råkade avslöja att hon aldrig läst avtalet. Inte med ett ord berörde hon det han beskrev hände mot mig, utan istället insinuerade hon att det Margareta, Birger och hennes gubbe gör mot mig är det som jag och min man gör. Hon började alltså projicera hon också. Gunnar varnade henne strax efter för att projicera, men hon fattade inte det heller och började än värre med det. Allt det står i förra bloggen och lär oss att vi måste akta oss för de här märkliga känslolösa varelsernas manipulationer för om vi tror på dem så anklagar vi de oskyldiga och skyddar de skyldiga.
2nrq2bn
En drömmare bland sina djur och små vänner!
Den här världen är just nu fylld av lögnare. De ljuger för att skydda sig själva, sina pengar, sin status eller sina vänner. De ljuger för att de tycker att det är rätt, för att de tycker någon förtjänar vad den får eller för att de tycker om att ljuga helt enkelt. Det är så många lögnare i den här världen att den aldrig har skådat så många tidigare. Men samtidigt finns i den här världen nu de modigaste människorna någonsin, som vågar stå för sanningen och som vågar säga det de sett och hört. Mängder av såna människor blir mördade varje dag i den här världen för lögnarna jobbar åt de lägre makterna och de vill göra ett bra jobb. Deras jobb är att hindra att mänskligheten vaknar upp och ser vad som pågår. Att varje god och kärleksfull människa inser vem det är som ljuger och vem det är som talar sanning. För i den värld som vi kan få kan aldrig någon göra det Margareta har gjort mot mig. Det finns inte en möjlighet att någon människa skulle en sekund tro på såna uppenbara lögner och fabulationer, projektioner och empati-manipulationer som hon kör hela tiden. I en sån värld skulle alla se igenom detta spel och se vad som verkligen utspelar sig, därför att i den världen skulle varje människa ha en egen vågskål där de i varje möte kunde väga en själ. Det innebär att du skulle se in i varje människas väsen och se dens sanna natur. Du skulle inte bara se ytan som idag. Idag tror människor på den perfekta ytan, det olyckliga tonfallet, den sänkta blicken. Allt det där som egentligen bara är väl utförd teater. I en framtid med insiktsfulla människor skulle teatern genomskådas direkt och man skulle se att den som förut såg skyldig ut egentligen skäms för allt fult som sagts om den. Den som ser arg ut är arg för det elaka som ljugs om den. Man skulle se att det inte är den perfekta skådespelaren som talar sanningen, utan den äkta levande människan. Men vi är inte där än och det behövs mycket arbete innan vi ens är i närheten av en sån värld. Min dröm är att jag ska leva och få se den anlända, men i värsta fall kommer inte ens mina barn få se den. Tiden är inte absolut och ju mer Margaretas sanna arbetsgivare jobbar på att lögnen ska segra, ju längre tid kommer vårt arbete att ta. Varje gång jag dör lovar jag att komma tillbaka och aldrig ge upp den här kampen. Som jag sagt hela mitt liv – att nu känner jag att det snart kommer, det härliga och underbara som snart är här!
Kramar hela världen och hoppas att DU lever när det händer! Besök vetteljus.org och få lite inspiration under tiden!
Annonser